Första lediga dagen

Jag stängde av snoozen och snoozade naturligt imorse. Min första lediga dag på en ganska lång ledighet. Jag åt frukost lite senare än vanligt och kände hur det liksom vibrerade i hela kroppen.
Vibrationer som liksom sitter kvar av läsårets all stress. Eller kanske en slags frökenabstinens?
Hjärnan som gått lite på högvarv de senaste veckorna och antagligen resultatet av att inte ha hunnit ta en riktig  rast på väldigt länge.
Att nu ett tag framöver inte ha ett schema där allt ska hinnas med som egentligen inte ryms.Att göra en massa saker på sina sista elevfria dagar som ingen annan skulle fatta att vi lärare behöver göra. En sådan frustration att inte ha fått tid att planera, inspirera och fixa till nästa läsårsstart.Utan tid som gått åt till att städa, plocka, packa och flytta. Det sitter kvar som små vibrationer under huden över hela min kropp. Samma sak varje år, fast i år har det varit annorlunda. Det har på grund av corona varit svårare och jobbigare än vanligt. Men jag är ändå nöjd över allt som jag har åstadkommit. 
Det kommer att ta många dagar att varva ned och bli helt lugn. Det brukar ta ungefär två veckor för mig i vanliga fall. Under vanliga år. Det kanske tar lite längre tid nu. Och då har jag sen halva sommaren kvar, för sedan ska man börja komma igång igen och varva upp. De där dagarna i augusti när tanken dyker upp om man ens kan detta med att vara lärare eller att man är rädd att någon ska upptäcka att man är fejk. Ja, det är märkligt att man ens tänker så.
 
Att vara lärare är som att varje år är en våg som man ska följa med upp på stranden utan att sköljas omkull. Man ska ställa sig upp, gå ut igen och fånga nästa våg. Inte slås omkull. Och gör man det ändå, är det bara att ta sig upp igen och möta nästa våg.
Att ha koll, känna, ta emot och att följa. Det är kul att vara på stranden och hoppa i vågorna.
Bara man har koll. Det här året med coronaeländet har känts lite som en extra stor våg och jag känner mig lite omtumlad efter att ha nått strandens lite hårda stenar. 
Men jag älskar mitt jobb och jag vill fortsätta att vara på stranden och hoppa i och följa vågor. 
Nu ska jag njuta av ledigheten och låta vibrationerna gå ur mig. Jag ska fylla på med sol och lugn och åter gå ner på stranden i augusti.
 
Jag önskar alla er som kämpar på som pedogoger och som gör ett fantastisk bra jobb med alla skruttungar och fina ungdomar, ett riktigt skönt sommarlov!
 
P.S Nu när min blogg äntligen är igång kommer jag nog att skiva lite i sommar, fastän jag är ledig. För nu kommer jag att ha tid. D.S
 
Fröken Pernilla