frokenpernillasord.blogg.se

 

Oftast får vi ett schema som är färdigt i handen innan vi går på sommarledighet. Ibland är inte schemat klart förrän vi börjar till hösten. I värsta fall får vi till ett ok schema efter de första veckorna på hösteterminen. Inte helt sällan får man göra om schema både 3 och fyra, kanske 5 gånger. Schemat ska kollas, räkna igenom så att det blir rätt antal minutrar i varje ämne och vi ska få in planeringstider med både kollegor och fritids. Kanske samplanerar vi något med parallellkollegan för att få till halvklasser. Det är nog inte bara jag som känner stress över detta pusslande med schemat. 

 

Jag har funderat mycket över hur man kan göra ett bra schema. För vem ska schemat fungera?

Schemat behöver vara drägligt för alla. Återigen inkluderingstänket-Vad som är bra för en är bra för alla. Här tänker jag på elever med NPF, de "normala" eleverna OCH för mig som pedagog. 

Vem vill ha en dag där man hoppar från det ena till det andra hela tiden och där alla dagar ser helt olika ut? Jag har kommit fram till att schemat är så otroligt viktigt för så många saker:

 

Schemat bör:

 

- ge en bra struktur för eleverna.

- ge en bra struktur för pedagogERNA (alla som jobbar i klassen).

- innehålla tid för vila och återhämtning.

- ge tid för gemensamma aktiviteter såsom högläsning, sång, rörelse, samling

- ge tid att träna själv/eget arbete

- ge utrymme att göra klart

- ge utrymme att träna till sina egna mål

- ge tid till egen lästid.

- ge tid att samköra olika teman.

 

Jag eftersträvar ett schema där varje dag är den andra lik i grunden. Det låter kanske tråkigt men 

det skapar bra och tydliga rutiner som passar både barn med NPF och " normala" barn. (om det nu finns något som heter normal -men ni vet vad jag menar. Det finns nämligen barn som kan gå med på och klara av vad som helst. Fast de hade kanske klarat sig ännu bättre och utvecklats till max om de hade fått rätt förutsättningar...)  

Denna tydlighet i schemat skapar även ett lugn för mig som pedagog- det är lättare att planera, komma ihåg, vara flexibel och ramen gör att jag lättare kan "spela med det jag har". Det låter kanske konstigt men med en tydliug ram kan jag komma på fler varianter inom ramen och också lättare gå "utanför boxen". Förändringar blir lättare att genomföra.

 

 

Varje morgon börjar med ett lugn. Skolan börjar kl 08.00 och då förväntas alla vara på plats i klassrummet. Dörren öppnas 07.50 och det blir lite lugn drop-in. Det är bra med flöden. Att inte skapa köer i onödan. Köer där konflikter lätt uppstår och det tar längre tid. Det är svårt för många att stå i kö. Det behöver man träna- men kanske inte fyra gånger om dagen-om tiden kan användas mer effektivt.

(Se mitt nästa inlägg om flöden.)

Barnen hänger av sig i kapprummet, går över stjärntröskeln, in genom grupprummet och hämtar pennlåda, egen bok och lägger på sin plats. På vägen hämtar de sin iPad och lägger den i sin jobbhög på sin plats vid bordet. (Alla sitter i grupper om 6 barn.) Timetimern är igång. Alla har egen lässtund i 20 minuter. Jag går runt till alla under denna stund och hälsar på lite olika sätt beroende av vilket barn de är och vad de själva känner sig bekväma med. De flesta tycker om att man tar mjukt på axeln, ler säger godmorgon och frågar om det är ok.Någon vill inte att man rör, någon vill ha en liten kram. Det är viktigt att jag hinner med att se alla barn.

Efter 20 minuter är det samling på mattan. Jag plingar alltid i lilla klockan och säger att lässtunden är slut och att jag hoppas att de haft en bra lässtund. De lägger sin bok i jobbhögen och går lugnt och sätter sig i samlingen på mattan. Vi räknar hur många vi är, kollar datum, namnsdag och dagens schema.

Jag och min parallellkollega eftersträvar att ha svenska och skrivande på förmiddagen. om det inte är svenska så iallafall ett ämne där man skriver som tex SO. Efter tiorasten och fram till lunch lägger jag matten. Barnen har hunnit att äta sin medhavda frukt och de är lite piggare efter rasten. Här har parallellklasserna idrott olika dagar fast på samma tid under dagen. Här tänker många att man får till en halvklass om man skickar iväg halva klassen tillsammans med den andra klassens halva. Det är ju bra-men då lösgör man inte en lärarresurs. Jag skickar iväg hela min klass och en fritidspersonal är med och stöttar på idrotten. Jag är kvar och resursar i min kollegas klass. Och tvärtom-när hennes elever går på idrott, är hon med mig och min klass. Ett mattepass på 60 minuter är alldeles för arbetssamt för vilket barn som helst. Många kanske har genomgång, självständigt arbete och sedan när de inte orkar mer- gör man något annat och tar därmed ifrån matteminutrarna.

Det är viktigt hur vi designar våra lektioner för att optimera inlärning, variera och för att man ska orka.

 

Mattelektionerna under veckan kan se ut såhär:

 

måndag: (ingen idrott alls) Då har vi matte i 50 minuter och då är det viktigt att tänka klokt.

Då har vi gemensam genomgång, ev en lärparövning och sedan arbetar de självständigt i 30 minuter.

De kan avsluta med att mattediskussion efter eller att de arbetar individuellt med sina mål på iPaden sista stunden. Eventuellt gör man en mattelek, kluring eller ser en mattefilm. 

 

tisdag: Då har parallellklassen idrott. Jag har halvklass med praktisk matte på mattan med halva klassen och andra halvan går in till andra klassrummet och kör mattespel eller en annan aktivitet. 

Det blir som två stationer. Ska man göra en diagnos som tex stoppapper (se kommande inlägg) kan min kollega göra detta. Ofta är det en resurs med i andra gruppen med kollegan. Det möjliggör att man kan sitta med enskilda elever om det behövs. Efter halva tiden byter vi. Det blir som stationsarbete men med 2 stationer med pedagog. Om vi vill askultera/bedöma kan jag ha halvklass med praktisk matte och min kollega observerar/antecknar och då är det fritidspedagogen/resursen som har halvklassen i det intilliggande klassrummet. Denna behöver inte planera upp något-bara hålla i gruppens aktivitet som oftast är ganska självgående.

 

onsdag: Min klass har idrott. Vi gör likadant som på tisdagen-fast tvärtom. OM min kollega är borta/sjuk kan jag ändå ha halvklass i matte då fritids har den andra gruppen. OM denne också skulle vara borta /sjuk kan jag ändå ha klassen i matte och designa lektionen som jag gjort under exemplet på måndagen. 

 

torsdag: Parallellklassen har idrott och jag skulle kunna göra som på tisdagen igen med halvklasser. Här har vi i år valt att ha gemensam genomgång i klassrummet. Ofta med en KL-övning med lärpar. Sedan eget arbete eller fortsatt med lärpar. Denna lektion är vår speciallärare med och antingen jobbar hon med en liten grupp eller så är hon med i arbetet i klassrummen. Vi har två klassrum att tillgå-så halva gänget går in och arbetar i det andra klassrummet. Här kan även jag välja att ta ut en grupp och jobba extra med dessa-både de som behöver extrahjälp men även med de elever som behöver maxas. 

Här tex kan jag ha extra klockkurser. (se kommande inlägg om klockan)

 

fredag: Som ni förstår kan man göra likadant här med halvklasser. Vi gör dock likadant som på torsdagen fast med den andra klassen. 

 

 

Det var matten. Det känns extra viktigt att få till mattegrupper, askultation vid mattegenomgångar, tid för bedömning, extragrupper osv. 

 

Det kan självklart vara så att idrott eller tex musiklektioner är inlagda så att schemat påverkas och som inte alls möjliggör att schemat blir lika varje dag. Men man kan ofta lägga in önskemål om hur man skulle vilja ha det till de som lägger schemat. Synka med dina kollegor.

 

Man kanske tycker att det är av stor vikt att man får egen planeringstid. Det får vi också men inte när vår klass går iväg på idrott. Det händer iof att vi vid några tillfällen får designa om lektionen till helklass pga utvecklingssamtal, oförutsedda händelser osv. Men att ha detta schema i grunden möjliggör så mycket för oss och barnen.Det är en stor vinst vad gäller både att få till kvalitet och det skapar ett lugn för elever och för lärare. Våra elever (där fler av dessa har NPF) får en varierad undervisning med tydlig struktur. De är motiverade och de orkar arbeta. För oss som pedagoger får vi stort stöd i varandra och vi utvecklas tillsammans. Vi kan verkligen arbeta med BFL på detta sätt.

 

 

Vi har haft lite krångligt schema där man behöver fundera ut hur man på bästa sätt använder de 30 minuter som är mellan lunch och rasten. Vad gör man med den drop in-som blir. Inte skapa kö.

Få ett flöde och på samma sätt ett lugn där barnen ska jobba med någonting som utvecklar dem. 

En personal är kvar och ser till att bordsvärdarna torkar bordet och skickar ner alla barn när de är klara.

Ingen kö-utan ett flöde. Jag går ner i förväg och tar emot. Högläsning är jättebra-MEN då blir det väntetid innan alla är på plats och jag kan börja läsa. Det blir antagligen stökigt på vägen och medan alla väntar. Mina elever smyger in på sin plats och har vad vi kallar för TRAGGELTID.

Det är ca 15 min varje dag som ägnas åt så kallad traggel. Att traggla är jobbigt. Därför ska man traggla en kort stund. Det orkar man och det ger resultat. Våra elever har individuellt traggel som innebär att de tränar välskrivning på olika nivåer. Alla vet vad just de ska traggla. Det kan vara att skriva små bokstäver eller som nu i slutet av ettan- bara de bokstäver som är svåra eller så skriver de av verser. Några som redan kan skriva riktigt tydligt, tränar stavning osv. Det är en kort stund- Vi har klassisk musik i bakgrunden och alla är aktiva. Någon enstaka elev får man pusha lite extra. 

Här är jag en peppande "Bokstavs-Zlatan" som påminner om varför vi tränar hårt denna korta stund. När timetimern piper efter en kvart- då är alla på plats och redo för avkopplande och mysig högläsningsstund. 

 

Rast. (Se inlägg om ingångar och utgångar)

 

Efter lunch lägger jag/vi lektioner som NO,SO,teknik och bild.

Här kan man jobba tematiskt. På schemat står det SO ena dagen och NO andra dagen men där kan vi slå ihop teman och jobba med SO en längre period och tvärtom. Barnen känner igen sig i att man har "sådana slags lektioner" där. Efter lunch och lunchrast är de lite piggare igen och klarar bättre en lite längre genomgång i SO/NO. Parallellklassen har samma upplägg-så där kan man blanda grupperna om man vill. Man kan också ha två olika lektioner-som stationer dagarna efter varandra. Det innebär att vi som pedagoger får mindre att planera, vi utvecklar lektioner och lär känna varandras elever. 

 

Här kan man även göra enligt detta upplägg:

 

ex, lektionen efter lunch tisdag, onsdag, torsdag. 

Man delar upp två klasser i tre blandade grupper.

Du som pedagog har samma lektion dessa tre dagar men med tre olika grupper.

Du behöver bara planera ett ämne.

ex. Jag har SO, min kollega har NO och en fritidspersonal har tex utelektion, EQ eller annat som vi lärare har planerat upp. Det innebär att grupperna blir mindre än helklass och du kan hinna göra mer, se mer med gruppen. Eleverna blir trygga med fler pedagoger. Det är varierande och roligt.

 

Ämnena bild och teknik har nog många känt sig stressade över -hur man ska hinna göra någonting vettigt på så kort tid varje vecka. Jag/vi har istället valt att köra bild resp teknik varannan vecka för att hinna göra något bra av lektionerna. Det är bra att ha dessa lektioner sist på dagen med tanke på allt material som behöver ordnas med efteråt, teckningar som ska torkas osv.

 

Om någon av oss är borta /sjuka en dag-kan vi ganska lätt stuva om i schemat.

Då kan jag köra genomgångar i båda klasserna eller att jag har genomgång med båda grupperna. Eleverna är så pass trygga i detta-att det fungerar riktigt bra. 

 

Ja, det det stämmer att jag får lite mer undervisningstid-men det ger så mycket mer och i långa loppet är jag mycket mindre stressad varje dag. Ja, det stämmer att jag får lite mindre planeringstid- men eftersom att jag och min närmsta kollega blir så tighta i vårt arbete med eleverna-gör det att vi samplanerar mer och därmed får mindre att planera-eller rättare sagt planeringen blir mer effektiv.

 

Jag själv skulle inte orka med ett schema där ämnena ligger huller om buller och där varje dag ser olika ut. Jag skulle bli trött, förvirrad och stressad. Jag tänker att vi behöver tänka på detta för elevernas skull också. Jag skulle heller inte orka med att ha koll på parallellklassens schema och eventuellt hoppa in och hjälpa till där om det behövs.

Jag vill understryka möjligheterna som skapas av ett sådant här strukturerat tänk vad gäller schemat. 

 

Fördelar:

 

* få till mindre grupper

* stationsarbete

* möjliggör tematiskt arbete 

* möjliggör sambedömning, BFL

* tillgängligt för alla elever

* positiv resursfördelning

* möjlighet att stuva om vid behov tex när någon är borta.

* samplanerade lektioner

* möjligheter att askultera

* tid för att göra diagnoser på lungt sätt

* lära känna varandras elever

* bättre arbetsro 

* färre vikarier behövs.

* bättre överblick

* mindre stress

 

Jag och mina närmaste kollegor upplever inte att vi jobbar mer-snarare tvärtom.

Vi bär varandra genom vårt kollegiala arbetssätt och strukturerande schema.

Schemat som är en så fyrkantig ingrediens är viktigare än man tror, vad gäller möjligheterna att skapa förutsättningar för lärande och förutsättningar för elever att lyckas.