frokenpernillasord.blogg.se

 

 

När det gäller bildskapande så är det många gånger som att vi tänker att just i det ämnet så är mycket fusk. Och att man ska klara sig själv. Att man bara får ett papper och det ska man minsann förvalta väl. Man får inget nytt. Och man får absolut inte knöggla ihop ett ritpapper-för de är dyra! Man får inte titta på andra för då härmas man. Man ska liksom klara sig helt själv. Och vilka har inte elever i sin klass som alltid säger " Titta vad fult jag har ritat." och som egentligen bara fiskar efter att få beröm. Att det i varje klass finns någon som är bäst i bild. Det här har jag funderat så mycket på. Och det är mycket som jag vill förändra. En sak till innan jag berättar om hur jag arbetar med ämnet bild- Har ni hört en kollega säga eller har ni till och med hört er själva säga " Men jag kan inte rita!"

 

Vi börjar med det. "Jag kan inte rita." Ja, ni hör säkert hur tokigt det låter. Skulle ni säga så om ni jobbade med ett annat ämne? Tänk dig att du ska starta en mattelektion och ha en genomgång i ett nytt område- och du börjar med att säga - "Men jag kan inte räkna."  Eller när du går runt och ser vad eleverna jobbat med - då säger " Jag kan inte räkna det där så bra, men X kan."

 

Vi pratar ofta om hur viktigt det är att skapa ett bra klassrumsklimat. Hur kan man då göra för att skapa ett bra bildskaparklimat? Jag ska berätta vad jag gör och hoppas att det kan bidra till lite nytt tänk.

 

Jag har tidigare skrivit om arbetsro. Bildskapande behöver lika mycket arbetsro som andra ämnen. En del elever klarar att teckna oich måla hur mycket stoj det än är runt omkring. Men många behöver koncentrera sig. Att sitta och snacka bort tiden har vi inte tid med. Ändå är det många som just under bildlektionerna tillåter att det är väldigt högljutt i klassrummet. Jag har aldrig förstått det. Jag skulle själv inte kunna jobba bra i ett sådant rum. Precis som i andra ämnen önskar man sig ett sådant där härligt arbetssorl. Eller? Jag tycker nog att det beror på vad man gör. Man pratar när man hjälper någon eller när man ska fråga om någonting. Om man ska inspirera varandra eller peppa någon. 

Jag har ofta lugn musik på i bakgrunden. Det fungerar bra för de flesta. Ibland frågar jag innan. 

Behöver någon prata lite mer när de hjälper någon-kan de gå utanför eller vara i grupprummet- Precis som på andra lektioner.

 

Det är viktigt att lägga mycket tid på inspirationen. Det märks om jag lagt tid på det när man tittar på hur eleverna kommer igång och på resultatet. Man är kanske rädd för att om inspirationstiden tar för lång tid, så hinner inte eleverna göra klart. Det är svårt det där. Men jag gör som i andra ämnen. Man får tid att bli klar. Det gäller att inte bli stressad över att alla inte är klara när lektionen är slut. Den oftast korta tid som en del behöver för att göra det där sista- det ger så mycket till resultatet och elevens nöjdhet. Vad gör det om några får fortsätta lite efter eller stund av dagen efter? 

Detta betyder inte att man får hur lång tid på sig som helst. Men bara det att man inte behöver stressa, gör att många blir klara inom rimlig tid. 

Var finns då inspirationen för de som missade den i början?

Jag har alltid en powerpoint med inspiration, exempel och tydliga instruktioner. Denna lägger jag ut till eleverna så att de har den med sig.På vår skola har alla en egen iPad. De behöver inte sitta och titta på tavlan på en handskriven instruktion som sedan försvinner när vi suddat ut den. Detta möjliggör även att de kan sitta var de behöver. De kan till och med göra klart hemma-eller jobba hemifrån när de är tillräckligt pigga, trots att de är hemma sjuka.

 

Inspirationen hämtar jag ofta ifrån ett tema, en konstnär eller en stil. Att få med både konsthistoria och intressanta levnadshistorier gör det så mycket mer intressant. Jag har under åren använt mig av de klassiska måstekonstnärerna som Monet och Picasso, men även blandat in nya nu levande konstnärer. Och på sistone har jag lyft fram kvinnliga konstnärer- både de som gått ur tiden och de som lever nu. Jag kommer att skriva mer om hur jag har arbetat med olika konstnärer i ett annat inlägg.

 

 

När jag gör en powerpoint finns det flera olika delar som är viktiga.

För att fånga eleverna låter jag det vara hemligt vilken konstnär eller vilket tema eller teknik det nu gäller. Det skapar nyfikhenhet. "Den hemliga konstnären är..." Efter det visar jag antingen en tavla av konstnären, ett porträtt av konstnären själv eller ett viktigt ord. Det är otroligt roligt att berätta och det gör jag med stor inlevelse. Vi tittar på bilder och funderar tillsammans. " Vad kan man veta bara genom att titta på bilden?" "Vad tror ni- lever konstnären nu?" "Hur tror ni att konstnären levde? " osv.

Här kan man fånga in mycket. Och skapa nyfikenhet. Det blir också olika slags bildanalys.

 

Jag har alltid med en slide med några viktiga begrepp. Vi läser ordet tillsammans och barnen får visa med tummen (upp= Jag vet vad det betyder och kan förklara det. Åt sidan= Jag har hört ordet, men kan inte förklara det. Ner= Jag har aldrig hört ordet.) och så pratar vi om och reder ut begreppen.

 

I powerpointen finns det sedan med olika bilder som ger inspiration. Ibland har jag valt ut en bild som vi alla ska inspireras av, men många gånger finns det fler bilder som eleverna kan välja mellan. Där kan man medvetet välja olika nivåer- då några behöver utmaningar och några har svårigheter om det blir för komplicerat. 

 

 

Även om eleverna kan välja och tolka bilderna som de inspireras av brukar det i instruktionen finnas tydliga mål. Vad ska man få med? Vad ska man tänka på? Vilka tekniker är det som man ska använda? osv.

Det finns alltid en slide med tydliga instruktioner för uppgiften.

Jag visar ofta på tavlan hur man kan göra- vissa moment. Visar tekniker.

Jag ber alltid mina elever att visa med tummen efter en genomgång- för att försäkra mig om att de vet vad de ska göra och att de är redo att sätta igång. 

Och jag påminner alltid om att de ska ge varandra skaparro.

 

 

 

När sedan lektionen är igång går jag runt och är hela tiden aktiv. De som kanske visat tumme ner, vet jag att jag direkt ska gå till. Är det några få kan jag alltid ta en liten stund med bara dem. De kan jag gå ut i grupprummet och köra lite extra med just dem. Ibland kan jag be en annan elev att hjälpa en viss elev. " Sätt dig bredvid Nils, så kan ni inspirera varandra" eller  "Kan du hjälpa Sara med inspiration?" Självklart måste jag göra detta med fingertoppskänsla och tex veta vilka som klarar detta på ett bra sätt utan att peka ut någon. Eftersom att vi arbetar på detta sätt naturligt med eleverna som läranderesurser, så är det oftast inga problem. Jag behöver inte alltid vara den som visar allt. 

Här är det viktigt att man inte har ett  "någon som är bäst i klassen -klimat". Det är viktigt att lyfta fram att alla kan på olika sätt, att det är olika som hjälper till osv. Jag kan tex säga till en elev:

" Jag såg att Vilmer hade gjort sin bakgrund på ett bra sätt- Du kan gå och fråga honom om råd".

 

Om jag märker att många har svårt med någonting i uppgiften brukar jag plinga i klockan och säga:

"Nu kommer tips från coachen!" Då kan jag visa på tavlan hur man kan göra. Jag plingar ibland flera gånger under en bildlektion. Ibland kan det vara något extra som egentligen inte ingår i själva målen, men som tex kan vara en häftig effekt. Då behöver inte alla lyssna. Jag kan plinga och säga att jag kan visa tex en speciell effekt - Kom med dem som vill så visar jag i grupprummet.  Ibland kan någon elev säga- "Jag har en idé om hur man kan..." och då plingar jag och säger tex att " Vera har en bra idé här..." Så visar jag eller så får Vera själv berätta om sin idé.

 

Att arbeta på detta sätt skapar ett väldigt bra och inspirerande klimat.

 

 

 

 

Jag lär ut flera olika tekniker. Det är viktigt att få lära sig hur de olika teknikerna fungerar men också viktigt att eleverna får träna många gånger. Målet är att eleverna ska bli så säkra att de sedan själva kan välja tekink när de ska göra en egen bild eller en illustration till ett arbete.

Mina elever har egna pastellkritor, vanliga färgpennor och akvarellpennor som de lär sig att vara rädda om. De har tillgång till skisspennor, vattenfärg och kol.

Vi pratar om viktiga begrepp som konturer, möten mellan färger, komplementfärger, skugga, perspektiv, skissa. 

Förklara hur och varför man ska göra olika saker:

 

* Att bakgrunden är lika viktig som allt annat. Färglägg inte bara.

* Att färger ska mötas.

* Att det som ska vara vitt ska målas med vitt.

* Skriv inte ditt namn mitt i teckningen om det inte är en del av bilden.

* Börja med de ljusa färgerna när du målar och låt det torka innan du målar en annan färg.

* Var rädd om penslarna annars blir de dåliga att måla med.

* Dra penseln på rätt sätt- följ formen osv. 

 

 

 

Vi kallar det inte att härmas. Det heter att man blir inspirerad av och om någon tittar på din teckning och vill göra likadant så ska du se det positiva i att någon vill inspireras av dig!

Alla konstnärer målar av för att lära sig. På konstskolor tränar man genom att måla av.

Man får visst härmas!

 

 

 

Att lära sig att se och teckna av linjer. Att rita av hur det ser ut i verkligheten.

Det varvar jag in i min bildundervisning. Att kunna måla fantasi och lita på sina egna former men att också kunna teckna som en forskare. Här är filmen om Austins butterfly en bra början.

När vi jobbar tex i NO så brukar eleverna först få teckna som de tänker sig tex ett bi. Sedan får de studera och teckna ett bi som det faktiskt ser ut. Under året varvar jag sådana uppgifter med mer fria fantasiuppgifter. Detta att teckna av som det ser ut har de sedan hjälp utav när de ska inspireras och teckna som tex Gauguin, fast de ändå lägger in sin personliga touch. 

 

Hur jobbar man formativt med bild? Lite kort

1. Berätta att du finns där för att hjälpa att klara.

2. Visa på deras framsteg.

3. Använd rätt ord- peppa!

4. Säg inte bara att att det är fint. Säg vad somrent faktiskt är bra i bilden.

5. Låt eleverna träna och att göra igen lite senare så att man kan se skillnad.

 

 

 

 

 

Jag lägger mycket tid på innanpratet. Och när jag börjar med en ny grupp blir det mycket innanprat för att skapa ett bra skaparklimat. Jag pratar om att man inte får säga "Titta vad fult jag ritat" och slår hål på den företeelsen. Jag fördömer den inte -men jag förklarar vad den egentligen handlar om och försöker att på klokaste sätt förklara företeelsen och att den inte ger något gott. Jag berättar att man inte får knöggla ihop papper, för papper är dyrt och att det är onödigt. Jo, jag gör det. Men jag förklarar också att det är ok att inte känna sig nöjd, men att det då finns andra bättre sätt att lösa sitt missnöje på. Att jag är bra på att hjälpa till och att det mesta går att fixa. I värsta fall kan man börja om, men det är så sällan att det inte påverkar ekonomin så mycket.

 

Saker man kan göra åt en teckning som blivit fel:

 

* Ta desperationen på allvar.

* Fråga om eleven vill ha hälp och hur. "Vill du att jag ska visa?"

* Hjälp till att sudda om det behövs, då pappret kan gå sönder annars.

* Kom med konstruktiva förslag.

* Visa bild bredvid- visa streck i den bilden.

* Rita på ett papper bredvid.

* Låt eleven testrita på annat papper.

* Klipp bort eller klistra på vissa delar av bilden fungerar ofta.

* Börja om på baksidan med mycket pepp eller ingen alls för ofta fungerar det.

* Måtta-visa-Gör som prick till prick- så kan eleven själv göra strecket.

* Om det måste göras om helt- kan du ta ett nytt papper-och kalkera av elevens streck mot ett fönster. (Det blir en lite magisk räddningsaktion.)

 

... Och sedan det där lilla strecket i en teckning.

Man kan hålla i elevens hand och låta den känna hur strecket görs. Det blir en liten mysig stund med elevens hand i din och tillsammans blir strecket rätt. Du var med och räddade teckningen.

Precis som när du och eleven läser ett ord tillsammans. Ni lyckas tillsammans.

Hur ett litet streck i en teckning kan rädda en elev ifrån en katastrof. Det är varken fusk eller fel.

 

 

 

 

 

Pernilla